Den 10-20 juli hände den Internationella matematikolympiaden (IMO) i Australien! Det svenska laget bestod av Aron Helzel Golan, Jacob Brzezinski Ädelroth, Jiachen Mi (även kallad Milly), Kasper Johansson, Ruiming Zhang och Vladyslav Levchenko. Resultaten hittar ni här!
Om du är intresserad av deras resa i Australien, får du läsa följande blogg av Jacob:
Halloj! Jag heter Jacob och deltog i juli i den internationella matematikolympiaden (IMO), som i år arrangerades på Sunshine Coast i Australien!
IMO är (kanske inte så förvånande med tanke på namnet) en internationell matematiktävling för gymnasieelever. Varje land skickar upp till sex deltagare, och i år deltog hela 630 elever från 110 olika länder! Själva tävlingen består av två prov på två dagar, båda fyra och en halv timme långa. Varje dag ges tre problem i ökande svårighetsgrad som vi tävlande försöker, och oftast misslyckas med, att lösa.
Dagarna innan själva tävlingen spenderade laget på det traditionsenliga träningslägret för de nordiska lagen i den lilla byn Sorö i Danmark. Syftet med detta läger är – utöver att lära oss hur man räknar matte – att få oss mattenördar att “develop social skills, too” som en professor från Århus universitet en gång uttryckte det. Det stämmer kanske inte till 100% – mattenördar är oftast socialare än vad många tror – men under lägret lärde verkligen de nordiska lagen känna varandra. Vi badade och orienterade; vi spelade foosball och Just Dance, och kunde slappna av på ett sätt som inte riktigt var möjligt i Australien.
Därefter var det dags för avresa, och efter över 24 timmars resande landade vi tillslut i Brisbane. Australien är ett ganska bilcentrerat land, så för att komma till vårt hotell fick vi gå ett par kilometer på en bilväg, vilket kanske inte var det roligaste upplevelsen jag haft. Som tur var blev resan bara bättre efter det.
Efter att ha turistat i Brisbane i en dag, anlände vi till den turistresort som tävlingen hölls på. Allt kändes väldigt lyxigt: överallt fanns flaggor och skyltar med IMO-loggan, det fanns en pool, fontäner, en sjö med kayaker och segelbåtar och så hoppade det runt söta kängurur överallt! Det svenska laget träffade vår guide för första och (vilket vi senare skulle lära oss) sista gången, och efter mycket om och men, många timmars väntan, och ett låsbyte fick vi tillgång till våra rum.
Dagen efter var det dags för öppningsceremoni. Här behöver jag göra en liten avstickare. Till vår stora sorg tappades i vintras Sven – maskoten för det svenska matematik- och programmeringslaget – bort. Det går ju aldrig att ersätta en sådan unik och alldeles underbar isbjörn som Sven, men inför årets IMO köpte vi ändå in en ny maskot: björnen Sim Sala Sven, som vi såklart också älskar väldigt mycket. Men i alla fall, för att hedra den ursprungliga Svens minne tog vi med en väldigt fin skylt på öppningsceremonin, som ni kan se på den vackra bilden.
Tanken var att alla skulle se allvarliga och ledsna ut, men som ni kan se var det ganska svårt att få till.
De två efterföljande dagarna var det tillslut dags för tävling. En allmän uppfattning bland årets deltagare var att årets prov var lite för enkelt (med IMO:s mått mätt det vill säga). Särskilt det sista problemet den första dagen, problem 3, som är tänkt att vara i princip olöslig för alla utom den allra bästa länderna, var i år förvånansvärt görbar. Inte för att jag själv löste den, jag satt fast på ett geometriproblem under större delen av tävlingen, men ändå…
Efter två stressiga (och väldigt roliga) dagar var tävlingen tillslut över, och alla kunde slappna av litegrann. Under de efterföljande två dagarna var det dags för koordinatorerna och ledarna att rätta våra lösningar, och under tiden fick vi deltagare åka på utflykter och ha det skoj. Den första dagen gick resan till Australian Zoo. Det grundades av TV-kändisen Steve Irwin, som zooet försökte framställa som någon sorts gud: det gick verkligen inte att gå någonstans utan att se eller höra hans namn. Men som tur var gick det faktiskt att se annat också, till exempel några väldigt söta koalor.
Söt koala
Sim Sala Sven testar på att vara surikat
Den andra utflykten gick till AussieWorld, en nöjespark som var så tråkig att vi inte behöver prata mer om den.
Tyvärr började nu IMO lida på sitt slut, och det var dags för avslutningsceremoni och medaljutdelning. Det gick väldigt bra för Sverige och vi tog hem hela fyra medaljer: ett silver och tre brons (varav ett var mitt)! Notera här att medaljer delas ut till ungefär hälften av alla deltagare. Dessutom fick vi ett hedersomnämnande, som ges till dem som lämnat in en perfekt lösning på åtminstone ett problem! Kvällen rundades av med en “Australian BBQ” – som varken var särskilt australiensisk eller någon BBQ.
I år hade vi i det svenska laget lite tur och blev inbjudna till en “Math Olympiad Celebration” i Brisbane anordnad av Jane Street. Jane Street är ett finansföretag som ofta brukar sponsra sådana här mattetävlingar och läger för att kunna visa oss att de minsann visst är goda och gör nytta för samhället. Men i alla fall innebar det att vi fick stanna två dagar till i Brisbane på ett alldeles för lyxigt hotell, hänga och ha kul med de andra lagen och träffa ännu fler söta koalor! Därefter var det tråkigt nog till slut dags att bege sig hemåt, och ett och ett halvt dygn senare var jag återigen hemma i Stockholm.
Ännu en söt koala + en söt Jacob
