Hej, jag heter Björn Magnusson. Jag var med i UVS-styrelsen ungefär från 2018.

Vill du berätta lite om din erfarenhet av UVS? 

Min första kontakt med UVS var när jag var på mitt första läger hösten 2015 då jag gick i ettan på gymnasiet. Det tyckte jag var jättekul. Jag hade redan tävlat lite i matte i högstadiet men jag tyckte det var väldigt kul att vara på lägren, så jag gick på alla matteläger jag kunde under hela min gymnasietid, och även flera programmeringsläger, innan kodsport tog över dem från UVS. 

Ungefär 2017-18, när jag gick i trean, så blev jag och några andra i min årgång indragna att sitta i styrelsen i Ung Vetenskapssport Lund, som var ett tidigt försök till underföreningar. Där gjorde vi några evenemang medan vi gick i gymnasiet. Vi höll programmeringshelg, geometrihelg och kryptografihelg på Lunds universitet för högstadie- och gymnasieelever.

När jag var färdig med gymnasiet, övergick det engagemanget till att vara med i Ung Vetenskapssports styrelse. Där fortsatte jag att hjälpa till, framförallt med att anordna några läger. Jag var delad huvudarrangör för ett par läger, och hjälpte till att föreläsa på andra. En annan favoritaktivitet var att köpa fika, det blir stora mängder på ett läger!

Vad fick dig att vilja börja gå på UVS-läger?

Jag tror jag kände att jag ville se mer tävlingsmatte och inte bara under själva tävlingarna utan på ett lite lugnare sätt. Även om lägren är väldigt intensiva så blir det ändå lugnare när det är föreläsningar och man får ta ett steg tillbaka, jämfört med tävlingarna där man nästan bara sitter och löser problem. Men det absolut största är ju att träffa kompisarna.

Är det någonting speciellt som du känner att du har tagit med dig från UVS nu efteråt?

Jag tyckte det var väldigt roligt med lagtävlingarna både under läger men också på Baltic Way, där man tävlar i lag. Jag tror jag alltid har tyckt att det är mycket roligare och att det går bättre att lösa problem när man gör dem i grupp. Kan man bolla med någon så kan man hitta en lösning snabbare. Och man fastnar mer sällan än om man hade suttit och gjort det separat. Det tycker jag att jag har med mig nu också, att man försöker bolla idéer med andra och hjälpas åt kring att lösa problem.

Vad jobbar du med just nu?

Jag jobbar som trader på Jane Street. Det är inom finansiell modellering, jag sitter och försöker bygga statistiska modeller för aktiemarknaden.

Har du någon hobby utöver vetenskapssport?

Jag gillar att sjunga, så jag har sjungit i kör i tio år och gör det fortfarande sedan jag flyttade utomlands.

Har du någon sista hälsning till en framtida UVS:are?

Oj. Våga prova. Det är bara kul!

Jag heter Tianfang Zhang och var med i gänget som startade UVS år 2015. Efteråt satt jag i styrelsen fram till 2019. Det jag har gjort mest med UVS är att ordna matteläger.

Vad arbetar du med nu och har du haft nytta av UVS-engagemanget i ditt arbete?

Jag jobbar idag på [hedgefonden] Lynx som kvantitativ forskare. Lynx delägs av Brummer och Partners som också sponsrar Skolornas Matematiktävling. Så det är väldigt kul att få jobba med väldigt mycket matte. Men jag tror det är tävlingsmatten som har tagit mig in på det spåret.

Märkte du skillnad i intresset för tävlingsmatte innan och efter att ni började arrangera mattelägren?

Ja, vi märkte skillnad. Det var ju kanske 20 personer på det första lägret och sen var det 50 året efter när vi startade UVS och skickade ut information till fler skolor. Och sen tror jag att det kom upp över 100 de efterföljande åren. Så det var absolut skillnad. Om man tittar idag på hur många det är som tävlar i matte och är bra på det, så verkar de hålla en högre nivå än när vi höll på. Vet inte hur stor kausaliteten där är men vi hoppas i alla fall att det har hjälpt fler att komma in på det här spåret.

Har du något favorit UVS-minne?

Det är väl massor med minnen, exempelvis det första lägret som vi hade. Det var egentligen efter det som vi fick idén att starta UVS. Där var vi ganska få. Vi hade hyrt in oss på Linköpings universitets lokaler i mitten av december. Det var en ganska trevlig tillställning och det var då vi tänkte att vi kanske skulle göra om det här regelbundet på något mer organiserat sätt. Förutom matten hade vi väldigt mycket sociala aktiviteter. Luciatåg, till exempel, Lisa var Lucia.

Har du någon sista hälsning till en framtida UVS:are?

Om man råkar komma över den här intervjun hoppas jag att det UVS gör tilltalar dem på något sätt. Var inte rädd att söka till läger om du känner att något av de här sakerna är kul. Och var inte rädd för att åka och träffa folk som är likasinnade. Det kan göra väldigt mycket för ens personliga utveckling.

Mitt namn är Åke Wettergren. Jag har varit inblandad i UVS i princip sedan starten och hela vägen fram tills nu. I början så hjälpte jag till lite grann på matteläger men var inte den som var direkt ansvarig. Jag var med på de första lingvistiklägren och var lite mer ansvarig för dem. Sedan jag tog studenten 2015 har jag varit med och arrangerat Lingolympiaden i Sverige. Sedan 2023 är Lingolympiaden en medlemsförening i UVS. Så då har det blivit att jag varit med på årsmötena och varit med i utvecklingen av förbundet också.

Finns det något från UVS-engagemanget som du har nytta av i jobbet?
Jag jobbar med autonom parkering av bilar, skriver ner ruttplaneringsalgoritmer för dem. Det är ganska mycket problemlösning i jobbet och det har jag fått med mig genom alla år av tävlande och av arrangerande av tävlingar. Problemlösningen har varit med mig hela tiden och det är ett av de viktigaste sätten jag har utvecklats på.

Har du något favoritminne från UVS?
Om man kan räkna lingolympiaden lite retroaktivt så var det ju när vi var i Indien 2016. Jag var med som lagledare på internationella lingvistik-olympiaden. Från att Sverige i princip inte hade haft jättemycket resultat överhuvudtaget så gick det otroligt bra: tre av de fyra deltagarna fick individuella medaljer. En av deltagarna fick en best solution, alltså att han var bäst av alla på att lösa ett problem. Dessutom vann Sverige lagtävlingen. Det var ett fantastiskt äventyr.

Vad gjorde ni annorlunda mot hur det fungerat innan?
Vi försökte verkligen ha hård träning ganska långt innan. Vi hade träningsläger i Stockholm några månader innan och ett träningsläger på plats i Indien där vi verkligen försökte lösa så mycket problem som möjligt. Sen hade vi också lite tur med eleverna. Vi hade flera väldigt duktiga elever som har både stort intresse för problemlösning och ett stort intresse för språk, vilket är den bästa kombinationen.

Har du följt några av de elever som du har stöttat genom åren med Lingolympiaden och sett hur det gått för dem efteråt?
Ja, absolut. Av de fyra deltagarna som var med i Indien så är tre kvar och arrangerar Lingolympiaden idag. En doktorerar inom fysik just nu. De andra två har båda doktorandtjänster inom lingvistik. Den ena i Stockholm och den andra i Kanada nu. Jag umgås fortfarande med dem regelbundet och vi arrangerar Lingolympiaden tillsammans.

Har du någon hobby utanför vetenskapen?

Jag tävlar i inomhusorientering. Inomhusorientering är en förhållandevis ny sport. Grundkonceptet är detsamma som i orientering, man ska med hjälp av en karta ta ett antal kontroller i rätt ordning. Men skillnaden är att man gör det inomhus i en stor byggnad, typiskt en skola. Därtill lägger man till så pass mycket avspärrningar som man inte får passera att byggnaden blir som en väldigt komplex labyrint. Det kräver snabb problemlösning i stressiga situationer.

Har du någon sista hälsning till en framtida UVS:are?

Jag vill säga att Lingolympiaden är en otroligt kul tävling. Det krävs inga förkunskaper utan det är en samling väldigt mysiga problem. Jag tycker absolut att man ska vara med i den tävlingen. Jag tycker också att man ska vara med i alla andra tävlingar som man känner att man har något som helst intresse av.

Jag heter Lisa Lokteva och är postdoc i matematik vid Uppsala universitet, så jag forskar inom matematik. Jag var aktiv i Ung Vetenskapssport från starten, till och med lite före när vi organiserade första mattelägret samt var med i styrelsen fram till 2017. Men jag har fortsatt undervisa på varje matteläger.

Hur kom du in i UVS?

För mig har UVS framförallt handlat om att organisera matteläger. Det första mattelägret var egentligen organiserat av Riksförbundet för vetenskapssport, föregångaren till UVS.

Tanken var att vi ville organisera ett läger för folk som gick på vår skola, för att ha ett läger som hade lite lägre tröskel än att komma i SMT-final. På den tiden fanns det inget för folk som inte hade tagit sig till SMT-final, utom kanske Mattekollo som var ganska nytt. Därför blev det att jag var med i organisationsgruppen. Men ganska snart, eftersom jag inte är så organisatorisk, blev jag mest intresserad av att jobba med utbildningsprogrammet: vad vi skulle undervisa om på lägren. Så jag struntade i styrelseuppgifterna och fokuserade på undervisningen på lägren.

Hur känner du att ditt engagemang i UVS har hjälpt dig fram till ditt nuvarande jobb?

Jag är ju forskare och det är helt andra sorters meriter som man tar hänsyn till. Däremot har det definitivt gjort att jag känner mig som en del av samhället på ett annat sätt än om jag inte hade gjort det. Man får ibland prata i media, prata med politiker och känna att man påverkar samhället, att man tillgängliggör matematik och naturvetenskap för fler. Så det har varit väldigt viktigt för mig. Jag har ju bott utomlands ganska länge och det jag älskar med att vara i Sverige är att jag känner att jag är en del av samhället på ett sätt som jag aldrig kände där. Men det kanske var för att jag aldrig hade någon vetenskapssport där borta.

Har du något oförglömligt ögonblick från UVS?

Eurovision 2022 var ganska fantastiskt. Jag bodde utomlands då, så det var ju härligt att få komma till Sverige och kolla på det med en massa svenskar, med svenska chips.

Och matlogistiken på lägren. Som när folk fick beställa vad de ville ha någon vecka innan. Såklart kommer ingen ihåg vad de har beställt när maten kommer. Till slut måste man fundera på hur det är att ta hand om mat till 50 personer. Man tänker på sådana här matteproblem som man fick i skolan: Anna köper 50 vattenmeloner, hur mycket väger det? Och det här tror man ju att det inte händer i verkligheten. Men när man är i UVS, då får man faktiskt fundera på sådana här saker.

Det var framförallt communityt runt som var härligt. Men det har funnits mycket annat. Lägren växte ju från cirka 20 personer till att det blev 100 och det har varit många lärdomar däremellan. Det här med hur man köper mat, hur man organiserar saker. Första lägret så tänkte vi bara att vi går till något snabbmatshak. Det blev McDonald’s tre gånger.

Har du någon hobby utanför vetenskapen?

Nu när matematiken har blivit mitt jobb ser jag den inte längre som en hobby. Fritiden fyller jag istället med pole dance, aerial hoop, The Sims och att nörda ner mig i alla möjliga grejer. Pole dance har betytt mycket för mig som alltid såg mig själv som en mattemänniska men inte en idrottsmänniska. Som liten tränade jag konståkning, men slutade när endast mycket yngre barn var lika dåliga som jag.

Pole dance börjar folk oftast med i vuxen ålder, så när jag började slapp jag känna mig sämst, för vi var alla lika dåliga. Det var dock så kul så jag fortsatte bara träna, och plötsligt insåg jag att jag faktiskt är riktigt bra på det nu, mycket bättre än jag trodde att jag någonsin kunde bli. Jag hade bevisat en sak för mig själv som jag alltid hade vetat när det gäller matte, men inte på allvar trott på när det gäller idrott, nämligen att träning faktiskt ger resultat. För många är det nog tvärtom, att de vet att de kan uppnå sina idrottsmål genom träning, men inte sina mattemål.

Därför är min personliga långsiktiga vision för Ung Vetenskapssport, som ju erbjuder en form av nöjesmatematik till folket, att det en dag ska finnas mattecirklar för folk på alla nivåer, så att även de som tror att de inte är mattemänniskor ska kunna utöva nöjesmatte på sin egen nivå bara för att det är kul. Jag vill se en framtid där även vi vuxna väljer att göra matte på fritiden precis som vi väljer att idrotta eller måla, för att vi vill utveckla oss som människor. Att satsa på ungdomar är bara början.