15-årige Hugo Eberhard från Tunaskolan i Lund är högstadieeleven som lyckades ta sig till riksfinal i både Skolornas matematiktävling och Programmeringsolympiaden, som är matte- respektive programmerings-SM för gymnasiet. I finalen i matte-SM, som hölls i Linköping i november i fjol, slutade han på en tredje plats. Nyligen vann han även Högstadiets matematiktävling med bravur, där han var den enda som löste alla uppgifterna. Vi på UVS bad Hugo att svara på några frågor.

12666238_1722855551281636_1694889482_n

När började ditt intresse för matematik?

Jag har alltid varit intresserad av matematik, och redan under låg- och mellanstadiet hade jag matte med dem som var ett år äldre. Jag brukade också göra mycket uppgifter från Kängurutävlingen som jag tyckte var roligare och mer utmanande än den vanliga skolmatten, något som jag tror utvecklade min problemlösningsförmåga väldigt mycket. Men det var nog framförallt i sjätte klass som det tog fart på riktigt. Då deltog jag i Högstadiets matematiktävling och kom till final i Danderyd. Sedan dess har jag bara fortsatt syssla med matematik och särskilt problemlösning, både i skolan och på fritiden.

Hur har du blivit så bra på både matematik och programmering?

Det finns nog flera orsaker. Dels så har jag talang för problemlösning, men sedan ligger det en hel del träning bakom också. Jag har tränat mycket på gamla tävlingsuppgifter i matte och så har jag löst programmeringsuppgifter som finns på nätet, bland annat Project Euler-uppgifter. Under det senaste året har jag också gått en gång i veckan till Victor Ufnarovski, en professor på LTH, som håller i en mattecirkel där vi löser roliga och utvecklande problem. Jag har också lärt känna en kille som gick på min skola förra året, Björn Magnusson, och vi har fått ut mycket av varandra. Det är väldigt utvecklande och viktigt att ha någon att prata med, man motiveras av det och det blir roligare, men man kan även utbyta tankar om olika problem och hjälpas åt.

Varför tycker du om att tävla i vetenskap?

Jag tycker dels att det är väldigt roligt att tävla och sporras av det. Men sen tycker jag även att det är roligt med utmaningar och att se hur man utvecklas och blir bättre. När det gäller matten så fascineras jag av hur vackra lösningarna kan vara och hur man kan förenkla svåra problem genom små förändringar eller genom att se det på ett lite annorlunda sätt. Svåra problem görs lätta. Mina favoritproblem är de som har vackra lösningar, där lösningen är enkel att förstå, men svår att komma på.

Vad händer under tävlingar utanför tävlingarna så att säga?

Man umgås med de andra deltagarna, diskuterar problemen och har det trevligt. Men det viktigaste inslaget är maffia! På kvällarna brukar man spela maffia, som är en väldigt rolig sällskapslek. Det finns i korta drag två lag, byborna och maffiorna. Byborna vill under spelets gång lista ut vilka som är maffior och rösta ut dem. Maffiorna vill leda byborna på villospår. Med både logiska och känslomässiga argument försöker man övertyga de andra om att man är oskyldig, och diskussionerna kan bli intensiva, men väldigt fängslande och roliga att både delta i och lyssna på (ibland spårar argumenten ur).

Du var den enda som fick full poäng på uppgift 5 på HMT-finalen. Hur kom du på lösningen?

Just det problemet var ganska likt ett annat HMT-problem som jag löst tidigare, så jag kände igen bilden när jag ritade upp den. Många geometri-problem i HMT utnyttjar att det bildas likformiga trianglar om man har två parallella linjer och två linjer som skär varandra mellan de parallella linjerna. Genom att rita upp en figur såg jag ganska snabbt att man kunde använda just detta, eftersom jag hade sett det på flera andra problem. Det är ofta användbart på geometriproblemen att rita upp en figur för då kan man känna igen problemet om det likar något man tidigare löst, trots att det är formulerat på ett annat sätt.

Vad är dina framtidsplaner?

Först och främst ska jag gå natur på gymnasiet, och tävla en massa förstås. Sen får vi se, jag har inte riktigt tänkt så långt. Förmodligen kommer jag att plugga matematik i någon form på universitet eller högskola, antingen på ett ingenjörsprogram eller på matematikprogrammet.

Om du skulle ge ett tips till en elev som brinner för vetenskap, vad skulle det vara?

Det beror lite på vad man gillar. För mig är tävlingarna en stor motivationsfaktor, jag tycker det är väldigt kul. Dessutom får man träffa massa andra personer som har samma intressen på tävlingarna, och det är väldigt roligt. Jag har till exempel kontakt med flera personer som jag har träffat på tävlingar och som bor i helt andra delar av landet. Men jag tror att det är viktigt för alla att man har någon kompis som man kan utbyta tankar med, även om man inte tycker om att tävla. Det gör allt mycket roligare, och dessutom så lär man sig av varandra!